Jag har inte varit inne på stora bloggar på ett tag, väldigt länge faktiskt! Ikväll gick jag in på några. Jag blev trött nästan direkt! Stora bloggar lockar inte ens mig mer! De är så fruktansvärt opersonliga och allt handlar bara om deras inkomster, framgång och reklam! Inklusive fest! (för att visa all champagne osv) jag är inte bitter! Jag hade inte ens velat ha deras liv! Så, jag har gått ett steg längre i bloggvärlden, jag föredrar bakbloggar och personliga bloggar! Bra va? Ja, just det!

Igår var verkligen världens sämsta dag! Jag ville bara dö och Mattias gillade nog verkligen inte att vara hemma med mig, stackarn! Jag var anti allt och hatade bara allt!

Men idag...

Så himla bra dag, jag kunde sova lite på sidan imorse, jag chockade verkligen min kropp! Sen duschade vi, Mattias får ju hjälpa mig. Därefter åkte vi till hans jobb och åt en väldigt smarrig smörgåstårta från smörgåshörnan. :)

Så idag är en bra dag, helt enkelt!

Ikväll är det 2000-talets fredagskväll! Jag fick ett sms innan idag om att jag fick "hyra" en film gratis! Gratis är gott och alltid bra! Sen om filmen är bra, det återstår att se! Hall pass, heter den! Mattias lillebror är här ikväll så vi har köpt godis och sätter väl igång filmen när vår lille prins har somnat! :)

Nu har jag äntligen alla vinglas av Gynning! Det hade jag egentligen efter jul, men det ena gick sönder och jag skulle få byta det. Min syster skickade kvitto, men jag fick inget.. Så hon förde över pengar istället! Schyssta klubben! Tack! :)

Det här med att jag inte ska göra så mycket börjar knäcka mig, psykiskt! Jag vaknar mitt i natten av att jag är rastlös, det värker i mina ben så att det gör ont när jag ligger. Ligger vaken och vet inte vad jag ska göra. Det är verkligen drygt det här! På sjukhuset kunde jag gå upp själv, det kan jag inte här hemma. Mattias har precis hjälpt mig upp, jag ska försöka sova vidare här på soffan nu, ska först ringa Williams läkare. Jag hatar detta nu!!! Låt det bli påsk!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag börjar redan tycka att det är jobbigt att vara hemma. Det jobbiga är att jag inte kan göra någonting. Jag vill bara kunna städa, laga mat och allt det vanliga. Jag lider verkligen med mig själv! Som nu, här är jättemörkt, men jag la mig för en stund sen och då kommer jag inte upp själv. Skandal. Mattias är och veckohandlar, jag är hungrig. Jag längtar till april!!!!!

Jag är mest ett ligg just nu, eller jag ligger mest. Idag har jag ganska ont i mitt bröstben och tänker väldigt mycket på att ståltrådarna kanske gått upp. Det är min största rädsla nu. Jag måste duscha och få bort mitt förband, det har slitit upp hud, väldigt äckligt vill jag lova!

När jag tänker att dom tagit bort fettceller PÅ min HJÄRTSÄCK, då blir jag rädd såhär efter operationen. Det är läskigt!

På söndagen fick jag åka in på sjukhuset igen för förberedelser. Jag duschade och tvättade håret med världens äckligaste shampo, sen spelade jag Sims ut på natten. Klockan 7 skulle jag få medicinen, jag hade panik över att Mattias inte skulle hinna in, han skulle få vara med mig med tanke på att jag inte kunde få lugnande pga min sjukdom och jag var ju jätterädd. Han kom lite i 7, vi satt där och pratade. Sköterskan kom, hälsade inte, tog sängen och körde. I korridoren säger hon; har ni sagt hejdå eller? Varpå Mattias säger; får jag inte följa med längre? - nej! Det brast för mig. Tårarna sprutade och jag såg att Mattias blev röd i ögonen... (en del passar inte i vården) jag åkte vidare in till narkosen, där bytte jag till en brits. Åkte en jävla väg in till salen där de kopplade nålar och slangar överallt. Jag fick den berömda masken på mig och sedan var jag borta. (De har delat mitt bröstben och särat det helt för att ta bort fettceller på hjärtsäcken.) jag vaknade och åkte till tiva- thorax intensiven där jag stannade en natt, på uppvak. Jag hade dränering, kateter och sladdar överallt. Jävligt ont också. Dagen efter skulle jag upp, var uppe vid sängkanten samma dag med, svimmade till lite och fick ligga resten av kvällen. Dagen efter åkte jag tillbaka till avdelningen och där har jag legat till igår, väldigt mycket rehab och besök, så dagarna har gått jättesnabbt! :)

Nu kommer det ta 6-8 veckor innan bröstbenet är läkt! Under den tiden är vi hemma och tar det lugnt! Jag får inte göra ett dugg, typ. Ska jag bära så är det Max 1 kg, med båda händerna, framifrån.

Nog om detta, nu ser jag framåt! Det är inte så svårt då jag har världens finaste sambo som ställer upp till 10000! Jag beundrar honom enormt! <3

Vår kära lillfis blev sex månader igår, dagen då jag fick komma hem!
Det var meningen så. Det kändes jättebra! Han är så otroligt härlig.
Han springer runt i sin gåstol och attackerar allt.

Innan skulle han ta sitt släktträd, så välte han det. Jag tittar på honom
och sa typ; ajaj. Han tittar upp på mig och sedan springer han där ifrån
precis innan mattias kommer. Haha. Han är för kär!